LadyBond

Min blogg behåller http://ladybond.se/

Men adressen http://ladyj112.xpy.se/ försvinner så snart bloggen försvinner.
Sladden dras ur i morgon eller söndag. Vi hoppas då att det bor tryggt på surftown.
Wost case, blogg nere några dagar men då twittrar jag.

Sov gott. Jag mår massa illa.

Jag fick en jättebra fråga från Rebecca och den är så bra så jag skriver om det här.

Hon undrar hur vi vågar köpa en massa bäbissaker så tidigt.
Innan vi vet hur det blir.

Svaren-hur jag tänker:

1. Ja, vi vet ju aldrig hur det blir. Det vet man aldrig.

Varför skulle det vara tidigt om man tänker på det? För oss har det ju gått åt riktigt åt helvete oavsett vart i graviditeten vi har varit.
Vecka, 7, 10, 14, 24, 28. (utomkvedsen inte inräknade här.)
Så det spelar ju ingen som helst roll om eller när man köper. Sen undrar jag litet som-varför skulle det vara tidigt att handla nu?
Det kan ju lika gärna vara så att barn dör efter förlossningen och då har man ju ändå köpt allt i onödan? Och för tidigt.
Det är 450 mammor som mister sina barn varje år. Då har ju dom med köpt saker för tidigt om deras barn dör på bb/eller Neo?

Samtidigt så tänker jag nog så att vi väntar barn, inte missfall. Jag har redan mist två barn och första barnet så köpte vi inget och hon dog.
(Jag ville vänta för jag hade fått mf vecka 14 innan.) Med Linnea handlade vi när vi ville. Hon dog ju också efter sin förlossning.
Så det spelar ingen roll när man handlar -har jag lärt mig. Så varför inte njuta av att vara gravid och skulle det vara så att jag förlorar ett barn till?
Då har jag ju ändå fått handla saker till mina barn. Av kärlek och med Linnea så var det ju det enda jag fick göra-förutom att ordna hennes begravning.
Leia begravning fick jag också ordna och att bli tvingad att planera och ordna sina egna barns begravningar är jättehemskt.
Så varför skulle jag inte få handla och få en stund där jag öser kärlek på det som ska komma? Drömma och hoppas.
Jag har tänkt litet så att jag kanske var för snabb och litet galen. Men efter att du ställde den högt Rebecca..så inser jag att jag är ju klok som en bok och jag måste ju få ha roligt.

2, Jag kommer bli inlagd vecka 22. Dvs den 13 Januari i Uppsala.
Men det kan bli så att jag blir inlagd tidigare i Falun. Förra gången så blev jag inlagd i vecka 16-17.
Nu vill vi vara hemma längre. Så mycket personal som springer hela tiden och man kunde aldrig låsa dörren.
Vi låg på sjukhus 12 veckor. Det var jättejobbigt. Men det kan fortfarande bli så att jag blir sängliggande redan då-fast hemma.
Och då kan jag ju inte gå och handla mer i affärer. Och jag beställde litet till sjukhuset men det kändes inte helt bra. (Allt kom fram.)
Så jag får passa på medan jag får vara uppe och gå.

Sen är alla olika och visst kanske man ska vänta förbi vecka 9 eller vecka 6.
Jag vet inte, alla har sina svar.

Mitt är-för jag vill vara lycklig-iallafall en stund och hoppas på att få se mitt barn jag bär dessa saker jag nu handlar med så mycket omtanke och så mycket kärlek. All kärlek som jag inte fick ge Leia eller Linnea.

Tittade just på Extreme home makeover. Och jag gråter alltid till det när jag är gravid.
När jag var gravid med den lilla killen men fick sent missfall.
Med Leia och med Linnea och nu. Det är skönt att gråta av lycka.

Inventering av vad vi har i bäbisväg är äntligen färdig.
Jag har allt i stl 50 som behövs utom pyjamasar.
Jag behöver fylla på i stl 56 dock. (Roger vill köpa 62 också-underbara min.)
Och jag vet inte hur vi ska göra med premtura storlekar än.
Vi köpte ju en del till Linnea, men gav bort det.. och när jag satt med vad jag hade i 50..
Det är ju små kläder. Små söta babykläder. Men när jag sen hittade..byxor i 44 så ser storlek 50 stora ut.
Alla som har eller haft prematura bäbisar vet vad jag menar.
De är är små. Jag började gråta när jag såg Linneas byxor. Vi har bara dom kvar av de premtura storlekarna.
Vi köpte de när jag hade fått permis i Uppsala.
När vi trodde det skulle gå.

Nu mera surfa litet på pyjamas. Sen ska vi handla mer imorgon.
Så det blir klart-ifall det går bra.

Vi har nu. Det är det vi har. Nuet.
Vi har bara nu med bäbisen. Hoppas den stannar så att vi den här gången också får ett sen.

Vecka 12, fortfarande, kan ni förstå?
Kan fortfarande inte det. Synd men bra. Lika bra antagligen.

NU ska jag sova.
Fick mindre än fem timmars sömn inatt.

Vi har en diskussion om jämställdhet samt så är vår katt Natasha gammal och skriker varje gång vi äter.
Ibland även ändå när vi inte äter. Hon har svårt att äta torrfoder. Och hon minns inte att hon fått mat.
Blödfoder/vår mat.
Verkar det som.

Vecka 11.0
Jag är i gravidvecka 12!
Kan ni förstå? För det kan inte jag.
Jag har sammanväxningar i magen efter snittet. Man kan få det.
Och de är många på mig. Jag har mycket.
Man kan bli steril av kejsarsnitt med pga av sammanväxningarna som kan uppstå.
Och sen hade jag ju myomet i magen som jag kunde känna fast det var under 2 mm.
Syntes bara som en skugga på VUL. Läkaren ljög och sa att det såg fint ut.
Men jag sa att det kändes som det var något i livmodern och det var det.
(Man kan bara se saker som är över 2 mm på VUL.)
Sen växte det och jag kände tyngden av det i magen. Det var litet större än en köttbulle.
(Jag såg den när den ramlade ut och lämnade den till PAD.)

Iallafall så kan jag nu känna Disney i magen. Det är trångt och spänt pga av sammanväxningarna och det trycks liksom ihop.
Så när jag står och går nu så känner jag graviditeten tryckas ihop litet. Den blir klämd och jag kan känna den tydligt.
Litet sådär som när man har en stor mage och böjer sig ner och tar upp från golvet eller sitter framåtlutad och klämmer sin mage. Så känns det när jag går.
Och på kvällarna när jag ligger på höger sida kan jag känna hur det rör sig. Inte Disneys egna rörelser men när Disney& Co ligger åt, kläms åt.. jag kan känna var graviditeten är och att den rör sig.
Jag känner att det rör sig. Som fladder. Typ. Men då letar jag bara efter känslan hur myomet kändes.
Det är inget jag skulle känna annars. Och med sammanväxningarna..

Aurora. Kan ju vara bra men sist så kan jag ärligt i efterhand säga att det var skit.
Andas och slappna av, typ. Jo, så säger man till en kvinna vars dotter dog på hennes mage elva minuter efter att dottern föddes. Leia.
Och som skulle till att mista ett till barn. Linnea
Tänkte kan ju testa Aurora igen och här i Dalarna får man träffa dom runt vecka 20 ca.
Inte innan egentligen men jag ju nåt jävla specialfall. (Tillfälligt bitter.) Så det går ju att ordna tidigare.
Min bm sa också i ungefär samma sammanhang att jag inte är mer knäpp än vanligt.
Jag sa att det är jag visst. Hon skrattade. Hur ska man inte kunna vara knäpp av att ha mist två barn?
Jag är ju inte som jag var förut. Jag vet mycket mer än de allra flesta om graviditet. Jag vet så så mycket mer.
Både hur man blir gravid och om att vara det. En gravid kvinna med en normal graviditet lär sig inte så mycket.
Man kan sväva rakt igenom utan att lära sig annat än myter. En del läser på. Men inte alla.
Och den kunskap jag har -kan man inte läsa i de flesta böcker som finns. Så mycket kunskap. Som jag nästan bara kan använda på mig.
och hjälpa vänner om de vill. Vilket de inte vill-oftast. För de känner ju sig bäst själva. Haha.

Apropå knäpp..

Vet ni vad? Jag ville ha blommor på begravningen till Leia som var ljusa och rosa och sånt. Vitt, gult, orange, blått.
Jag ville inte ha röda blommor, som röda rosor tex, för det är en vuxen färg. En djup och gammal vacker kärlek symboliserar de för mig.
De är inte för en nyfödd, så kände jag. Så jag ville inte ha röda blommor alls på min första dotters begravning.
Sen..långt efter fick jag höra att jag hade “dille” (alltså blivit knäpp som vill ha allt rosa.) Och än sen då?
Få man inte ha dille om man begraver sitt barn? Är det konstigt om man skulle få dille när man gör sitt barn begravning?
Är det konstigt om man får dille när ens barn dött? Inte ett skit konstigt. Men nu hade jag inte fått dille. Det fanns en tanke och en orsak bakom. Jag står för den än idag. Röd är en vuxenfärg. Röda rosor är kärlek mellan två älskande för mig. Röda läppstift är för kvinnor.
Röda högklackar är litet porrigt/sexigt. Jag associerar rött till vuxen kärlek helt enkelt och ville inte ha den färgen på min nyfödda dotters begravning. Så då pratades det om att jag hade fått dille-inte maken fast han var helt på samma linje(vet inte ens vems ide det var från början heller.Roger ville ha rosa). För att de helt enkelt inte förstod hur jag tänkte eller varför.
Trots att jag förklarade om och om och om igen. Här planerade man sin egen dotters begravning och så ska folk dessutom ha en massa åsikter om den. Ifrågasätta hur jag (Leias mamma -de ifrågasatte inte Roger) ska ha min (vår) dotters begravning. Och vidare-åsikter om mig. Om hur knäpp jag blivit bara för att jag inte ville ha en vuxenfärg med i min sista stund med min dotter.

1. Det var min dotters begravning och därför helt upp till mig och Leias pappa att bestämma.
2. Man låter sörjande föräldrar sörja som de behöver och visar hänsyn och respekt och lägger sig inte i deras val-gällande deras dotters begravning.r
Det är respektlöst att göra det.
3. Man går inte runt och säger att föräldrars som mist barn fått dille/blivit knäpp. Det är fruktansvärt respektlöst.
Man är i chock när ens barn dör och kan nu inte omgivningen eller anhöriga begripa det-så är det verkligen något fel på omgivningen. Och om nu man hade blivit knäpp när ens barn dör-ska man inte försöka stötta då? Istället för att kritisera och snacka massa skit?

Jag har den mörkblå.
Och nu är den rosa snart på väg hit.
Ska man ha riktigt sköna mammakläder…som inte sitter åt så det är obekvämt men som sitter snyggt och perfekt.
Alltid, oavsett hur mycket magen växer. Och när magen krymper-gör resåren det med.
Bellissimo!
Så är det här bland det skönaste man kan ha på sig.

http://www.sobea.se/webshop/woman-maternity/jumpers-jackets.html

http://www.sobea.se/webshop/woman-maternity/pants-leggings.html

Här är en bild på mina blå byxor. Från katalogen då.

Man kan bo i dom. Forever. Jag fick av Roger när jag bar Leia och jag använder dom fortfarande.
Håller formen än. Man kan ha dom även om man inte är gravid speciellt sköna är de när man är nyförlöst och allt annat sitter åt.

Köp! Det är ett sånt där unikt köp. Ett sånt som varar fler år, som man fortfarande är glad åt.
Som man aldrig någonsin ångrar. Men man kommer ångra sig om man inte gör det.
För så är det. Man ångrar inte det man gör, man ångrar bara det man inte gör.

Och sen.. min bror som flyttar har blivit sjuk.
Svårt då. Jag ville åka dit och hjälpa dom.
Men Roger vill jag ska hålla mig lugn.
Så jag “fick” inte. Fullt förståeligt. Jag ville ändå hjälpa dom.
Så han sa att vi bokar hjälpa åt dom.
Sagt och gjort.
Jag ringde. Och det känns oki att inte åka då.
När jag vet att de får hjälp.

Sov kasst till litet och sen uppe halv sex.
Somnade inte om och surade  i sängen hela fm av princip.
Hjälpte inte det heller. Ringde litet. Fick häromdagen en vacker inbjudan till ett bröllop efter nyår.
Men om det går bra för oss-är vi inlagda i Uppsala då, men..om jag inte har funneling och tappen är fin och lång så kan det ju gå.
Kanske. Vi vet ju inget alls. Än. Blivande bruden sa att det gick bra att vi lämnade det öppet ett tag.
Småpratade med C, med M och ringde mamma som hade migrän och inte kunde prata och var så dålig att hon la på för hon kunde typ inte prata. Stackars.

Just ja, min blogg blir inte hemma på egen server.
Den blir på surftown. Like the name. Och deras service tycks outstaaanding.
http://surftown.se/varfor-oss

Nu ska jag städa litet-det behövs. Man kan typ inte se golvet i köket för det är så skräpigt.
*skojar svärmor/kärmor*
För att senare dra fram alla bäbiskläder och skriva lista på vad vi har och vilka storlekar.
Kan ju vara bra att ha från premturfödda och större kläder med. Slippa handla sen.
Det jag har tid med nu liksom.
Sist mådde jag ju för illa och nu hoppas jag på att jag kan stå och gå ikväll.
Jag börjar redan tröttna på att vara still av det där nedrans illamåendet.

Babykläder-här kommer jag!

Ps. hur många är egentligen intresserade av att se vad vi köper eller ej?

Och hur gör man egentligen för att få mamma och kärmor att inte köpa babykläder?
Eller babysaker? Är det mission impossible eller går det? Just nu är det bara en fundering som inte betyder något.
Det beror nog på att vi mist två barn-vi vill själva ge dom det de behöver.
(Om vi får barn nu.) Överkompensera. Vi kommer slösa kärleken för tre barn-på bara ett.
Hur många kan säga det?
Fan, vad det gör ont att säga det.

Som ni vet har inte  Bloglovin uppdaterat mina inlägg på ett år…vilket jag inte brytt mig om så mycket.
Bara irriterande att en sak inte fungerar.
Och min blogg är på väg att flyttas-för min bror flyttar/byter stad och han är litet sjuk och orkar inte ansvara så mycket..
har blivit en del sjukhusvistelser..så därför flyttar jag.
Snart. Väldigt snart. Före måndag.
Vilket kommer /kan göra att min blogg är nere ett tag/någon dag/dagar.
Om vi har tur (makens skicklighet) så blir det en jämn och fin övergång.
Och om vi har tur (Rogers skicklighet) så fungerar också bloglovin igen.
Så ni som vill prenumerera via Bloglovin åter får en funktion som fungerar.

Och till er som läser varje dag så vill jag tala om att jag har twitter som jag kommer använda tills det fungerar igen.
Vilket innebär att jag skriver typ som ett sms från min mobil-som kommer till er telefon eller ert internet.(Man kan välja.)
Man reggar ett litet konto här bara:

http://twitter.com/

Sen använder man sökrutan och skriver i: ladybond_se
Så kan man välja om man vill följa eller ej-men gör det innan torsdag kväll.. för då kanske bloggen redan är droopy. (Vissnat.)

Vi har bm på fredag på måndag och fredagen efter det.
Vi har ett UL den 7 november och ett VUL den 8 november.

Min bror flyttar på fredag och jag vet ej när han drar ut sladden. Eller när han stoppar i den.
Så hoppas ni vi får det fungera innan dess. Kort om tid.

Kloka Jenny-Maria har skrivit ett superbra inlägg som jag ställer mig bakom till etthundra procent.

http://langtaneftersammanhang.blogspot.com

Såg ju Barn till varje pris nyss.
Känslors rörs till såklart. och jag har ju överskott på alla möjliga och omöjliga hormoner.
Gråter med, sörjer med, gläds med, känner med och gråter litet mera.

Så sitter de där i Pias kök. Och jag blir arg.
På hon -vadhonnuheter-som är så begränsad. Jag tycker det är bra att surrogatmammor finns.
Och Geeta i serien tex, hon gör ett val. Hon väljer. Kvinnor som blir exploaterade har inga val. Eller kanske tror  sig inte ha några val.
I min värld så kan man välja. Det finns alltid val. (Undantag våld och tvång men det vill väl ändå ingen ha?) Geeta väljer att vara surrogatmamma. Hon tar ett aktivt beslut om att ta kontakt med kliniken/förmedlingen. Ingen tvingar henne. Ingen övertalar henne.

Att säga att kvinnor blir exploaterade är också att dumförklara kvinnor litet.
Om det är tvång och våld så är det en helt annan sak. Men väljer an kvinna så är det den kvinnas val.
Och att ta den rätten ifrån en kvinna är att dumförklara henne.

Låt säga att Sverige fortsätter förbjuda surrogarmödraskap efter en genomförd lagändring (gällande alla alternativ) men låter surrogatmödraskap fortsatt vara förbjudet. Då idiotförklarar man också kvinnor som är fullt kapabla att tänka själva. Det om något är ju jättehemskt. Att låta kvinnor vara mindre vetande och inte kunna ta såna beslut själva. Det är ju rent av patetiskt.
Ungefär som att kvinnor inte fick ha rösträtt får nu inte kvinnor vara surrogatmödrar i Sverige.
För de vet ju inte sitt eget bästa-somliga kvinnor.

Illa, jag mår illa.
Jag har inte kräkts på massor av dagar.
Men inte vågat skriva det. (Japp, vidskeplig, man blir det av att förlora två barn.)
Rädd för att det ska börja igen.

Blir jag för varm så blir det tusen resor värre.
På kvällarna är det värst. Och jag är sur på massor med skitsaker.

Reaktionsfasen håller på att glida över i bearbetningsfasen. Det gör väl sitt till. Jag tar ut min ilska över Linneas död på patetiska skitsaker som jag i vanliga fall skiter fullständigt i eller ens inte har åsikt om. Men nu..arg.. så mitt arg är riktat till universum..inte till ngn enstaka person.. (varför förklarar jag fortfarande?! för att jag inte orkar förklara det efter) SÅ..vill ni ta åt er -gör det.
Men om ni gör det så har ni själva valt att ta åt er. Ni får ta ansvar för era egna känslor. Och (hyckleri)

Så arg på allt och inget. Arg på folk som kallar plus före/vid BIM och TD och minus efter för missfall.
När det fäst och släppt på några dagar.
Får man ett plus samma dag som utebliven mens och sen minus dagar efter så är det inget riktigt missfall.
Läkare tycker inte det. Och ännu mindre jag.
Så att gå runt och säga det är ett hån mot de som får ut små armar och ben och huvuden.
Ser man inget foster ens så är det i mitt huvud inget missfall. Ser man det, visst-missfall.
Gör det ont? ja, missfall. Inte ont-inte missfall.
Det är sånt man råkar upptäcka när man testar med stickor och test -annars skulle mensen bara vara sen och man skulle inte ens veta om det.
Tycker det är fjantigt och larvigt och tramsigt och som jag sa:
Ett hån mot de som föder ut bäbisar/missfall i vecka 10) och uppåt-enligt lag så är det missfall tills hela vecka 22.
Dessutom så gör det förbannat ont så är det ett missfall.
Inget ont-inget missfall.
Det är inte ens ett barn då-före vecka 22 alltså-enligt lag. Jag kan tycka att det är fel.
Det är barn tidigare.
Där det kommer ut en liten hel människa-så är det ett barn. Minimänniskor är också barn.
Men jag tycker det är hyckleri att säga mf när det bara fäst och släppt.
Överdrivet trams.

Påminner: Min blogg, min bearbetning. Gillar inte-läs inte.

Bilden är klickbar.

Det blir ju ofta fel.
Tydligen.
Kvinnor vill gärna ha personliga julklappar. Inte saker till barnen eller hushållssaker eller kökssaker, inte heller verktyg.
Somliga får lära sig det den hårda vägen.

Jag blir fan i mig sjuk av att vara gravid.
Som hög feber och maginfluensa kontant.
Gjorde köket och hamnade i soffan i en hög. Matt, slut, frustrerad och gråtfärdig av trötthet.
Roger lovade att jag aldrig kommer att behöva göra om det här.
Jag sa:
-Om det här blir ett barn som dör..och sen vrålade jag (frustrerat):
Kommer jag aldrig att ge mig! Jag tänker försöka tills jag blir 50!

*Bad day*

Sov dålig, kissar två gånger per natt och en gång till innan maken vaknar.
Men ligger och snurrar. Och tänker. Och oroar mig över hur det ska gå.
Det dränerar mig och jag är totalt utmattad. Jag gick upp med maken en liten.
Sen lyckades jag somna om direkt. Sov till halv tolv, ringde maken, diskuterade lunch.
Somnade om, vaknade igen vid 12 -åt lunch med Roger. Blev trött, la mig igen och sov tills nu.
Svarade på era/allas kommentarer innan.
Busvind om KUB. Elvy: mailat dig. )
Sovit hela dagen nästan. Tar på krafterna att vara gravid.
Nej, det är inte gravidteten som gör mig trött (bara litet). Det är allt innan vi bär på.
Åter igen bär jag Linnea och Leia med mig också. Inte bara på Disney.
Jag bär på oron som vi hade med Leia och den ännu större oron från Linnea och så Disney. Vi oroar oss för disney.
Det är sju gånger värre att vänta sitt tredje barn när två dött.
Än vad det var när vi mist bara ett barn och väntade vårt andra barn.
Det var jobbigt och knappt hanterbart. Nu .. är det inte hanterbart alls. Vi är utmattade.
Både jag och Roger. Vi orkar inte laga mat och städningen har slutat fungera smidigt.
Vi är apslut.
Hälften kvar? Nej, inget kvar. Hopp? Nej. Drömmar? Nej.
Vi ger det sista vi inte har för att ge det ett sista försök.
Vi har båda slagit knut på oss själva för att komma hit.
Och vi är utmattade.
Och jag mår illa.

Nu ska vi se om jag klarar av att vika in litet tvätt. Så att jag kan tvätta mera.
Illamåendet är inte alls sugen på det. Illamåendet vill ligga och sova mera.

Letat efter det här men utgått och hittade de i Sågmyra av alla ställen.
Jag gillar de lång muddarna.

Jag letade också efter fler saker i samma serie och fann litet mer som jag gillade.
Nappflaskor, nappar och sängkläder.

Snart på väg hem till oss.

Jag gråter av minsta lilla. När vi i söndags åkte hem från Sågmyra så frågade Roger mig vad jag önskade i julklapp.
Jag brukar ju skriva önskelistor liksom. Nu hade jag helt glömt av det. Alldeles glömt det.
Vilket ledde till att jag började gråta. Jag är mindre känslig än första och andra gången. Men jag gråter ändå för allt och inget.
Första gången grät jag och en halv timma efter att ha sett filmen om en drake med Sean Connery. (Grät under med.)

I övrigt mår jag satan så illa. Det börjar ta över allt.
Imorgon ska jag försöka gå igenom alla kläder som vi köpte till Linnea.
Kommer ju kännas men allt är nytt och fortfarande inplastat.
Göra en lista på vad jag har och i vilka storlekar.
Så jag vet vad vi ska handla.

Vi har allt till skötsel, barnvagn, babyskydd och liggvagn. Skötväska.
Skötbord. Säng, täcken och kuddar. (Vi hade två set av biet men använde ett av det till Linneas kista.)
Kläder och litet mer sängkläder. Vi köpte ju ett rosa bäddset med texten “Princess” med en krona på.

Vi vet inte när bäbisen kommer.
Vi har ju gissat på 30 veckor. (Hoppas på minst 30 veckor.)
Vilket innebär bf den 9 mars. Vilket innebär att vi inte vet exakt vilka storlekar som behövs eller inte.
Vi köpte litet prematura kläder till Linnea men de gav vi till Neonatalvården i Uppsala och eller Falun.
Vi begravde henne i rosa.. I miss her. Och jag har kanske 4-6 veckor på mig innan vi blir sängliggande.
Visst, det kan gå bra längre men det kan vi inte räkna med. Mina barn har känts tunga tidigt..vecka 14-15 där.
Så då blir jag liggande. Och nu är jag i vecka 10.3. Innebär 4-5 veckor fri till. Måste fixa inköp innan.

På nätterna ligger jag vaken och funderar på mina förlossningar. På snittet.
På hur det blev sen. Jag kan inte skuta tänka på det.
Det smyger sig på när jag är på väg att somna in och sen ligger jag vaken och tänker.

Jag är rädd för att inte bli lyssnad på. Jag är rädd för att inte bli tagen på allvar.
Min livmoder öppnar sig på..(9999 kvinnors livmoder öppnar sig på 12-18 timmar eller tom flera dygn (för förstföderskor-6-1o timmar för kvinnor som föder för andra eller tredje gången) men kan trycka/klämma ut (utdrivningen) en unge på en kvart-10 min.
Det är fortfarande inget konstigt.) men min livmoder öppnar sig på mindre än en timma.
Vilket gör att de inte kan förutsäga eller ens ser att jag ska föda.
Jag har ingen tydlig latensfas eller aktiv fas.

Min tapp är helt stängd, tappen hård och jag har bara ont i magen.
Paow. Inom en timma jag helt öppen och barnet på väg ned.
Det är väldigt väldigt ovanligt. Vilket gör att de inte har något att gå på och inte vet när jag ska föda.
Och jag är ju en prematurbäbisföderska. Som saknar sina bäbisar mer än någonsin.

Leia och Linnea..

*Ledsen igen*

CRP+LPK (2 rör)
Urinsticka+odling. (1 rör)
KUB-blodprov (mellan vecka 10-11 ska de tas) och ska göra ett ultraljud till utanpå magen framöver (mellan vecka 12-14).
Remiss sänd.
Det ger bara en viss siffra som inte behöver betyda något. (Ska ha det i åtanke. Påminn mig om jag glömmer.)

Sov inte mycket inatt. Tänker på Linnea och vården vi fått/uteblivit.
Kom hem, somnade och sov tills Roger kom hem med en fräsch sallad från &ettkök.
Vi brukar ofta köpa sallad där till lunch. Rekommenderar.

Igår åkte vi till Sågmyra.

Köpte litet bäbiskläder.
Bilder imorgon, måste äta nu.
Det verkar vara viktigt att ha jämt blodsocker för att inte få missfall.
Och jag är efter..jag skakar av sockerfall. Dumt och onödigt men fick besök.

..och nu..satan vad jag mår illa. (Svär aldrig.)

Ligger på min brors server. (Alltså bloggen, inte planen.)
Min bror ska flytta.
Min bror är ganska allvarligt sjuk och kommer inte orka hålla på med bloggar mer.
Han kommer nog att ha kvar bloggarna som finns nu. Men frågan är hur länge och hur det blir.
I vilket fall så blir det nog ett allvarligt avbrott from fredag nästa vecka och på ett par dagar antagligen.
(Han byter stad.)

Men jag måste ändå försöka lösa det här. Så server hemma kanske? Roger köper ny dator as I write.
Fast ip för liten avgift? Få bort gamla namnet helt. Få nytt konto på bloglovin?.. som ju inte fungerat på ett år.
Tankarna snurrar och hjärnan letar lösningar. Webbhotell? Eller sköta själv?
Hmm.

Andra frågor om planen för graviditeten.

Varför odling, kan vissa infektioner smyga sig på och förbi crp och lpk?
Kan man verkligen få funneling av infektion? Läste ju så mycket om det då.
Ska fråga om AE vill göra TUL:et. och KUB-test är ej med i planen-yet. Vad vi vet.
Kan vara så att det redan är planerat vid nästa VUL. Litet försiktigt. Med eller utan vår vetskap.
(De vill  inte oroa oss i onödan..de har kört liknande tidigare.)
Plus att AE bad om ursäkt för tiden som höll på att bli missad.
Vilket känns bra, att det blev bekräftat. Vill inte hålla i ansvaret för att tiderna blir av.

Efter Leia så fick vi komma till Uppsala vecka 23.4.
Nu är det ändrat så Disney kommer få hjälp redan 22.0.
Panikkänslor.
Varför fick vi inte den möjligheten med Linnea? Vi flyttades inte förrän vecka 23.4.
Var inte hennes liv värt att rädda från från vecka 22.0?
och Leia som föddes 23.4 och aldrig fick en chans pga av policyn på Sös där de sätter in hjälp vecka 25.
Tidigast vid vecka 24.
Var inte hennes liv värt det? Svaret är nej, Sös tyckte inte det.

Jag ska göra en sak idag. Jag ska läsa igenom Linneas och min tid. Vår graviditet.
Det kommer vara jobbigt. Jag har glömt och förträngt saker. Mycket.
Det kommer vara jobbigt och jag kommer att gråta.

Men jag ska leta efter en sak som jag funderat p halva natten.
Alla missar och alla fel ska jag leta på.
Så att vi kan minimera dom den här gången.

Om jag sitter ihop mot kvällen..så ska jag lista alla missar här.
Alla. Från Leia med. Men det innebär läsa journaler och jag blir alltid förtvivlad då.

Vi blev inte tagna på allvar med Leia, trots att jag till slut fick värkar. Tex.
De missade det i Falun och det har fortsatt. Just nu kan jag inte förhålla mig till det på ett realistiskt sätt.
För mina barn dog pga av dessa missar. Men, jag kan faktiskt se vad som var fel eller inte.
Det kommer hela tiden tillbaka på att de inte tog oss på allvar.

Jag kommer inte klandra någon alls. Ingen speciell person alls.
Alla som “jobbar” med mig har hela tiden gjort sitt bästa.
(Hoppas jag.) Men jag ska skriva ner allt. Inte nämna någon.

Lista ner allt. Nu ska jag torka tårarna..igen.. och börja läsa.
Från den 12 februari 2010.

Du är gravid med mitt tredje barn nu.
Du ska föda mitt tredje barn.

Hur känns det?

Obs! Uppdaterat!

Vecka 10.0 och går in i vecka 11.

När vi kom till dörren där man ska använda handsprit..
Så kom AE efter oss. Hon sa att vi hade gott om tid och att vi skulle hinna
Tror inte att hon egentligen hade tid för mig..men tacksam för att hon kom in/dit bara för att träffa mig.
Jag anmälde mig i kassan. Kom på att jag ser tjejerna där jämt. Den och den och den. Typ.
Men jag vet inte vad alla heter. Jag frågade henne idag. Sett henne där genom åren och hon kan nog mitt namn utantill.
Men inte jag hennes så jag frågade. I. Jag lämnade fram mitt högkostnadskort men hon sa att jag var nog inskriven.
Slog mig på datorn. Önskade varandra trevlig helg.
AE startade upp maskinen medan vi anmälde oss och sen kom hon och vi gick in i rum sex på höger sida.
(Vi brukar alltid vara på vänster annars.Nåt undantag finns väl.)
Hon ville prata först men det ville inte jag. Så vi körde.. hoppla hoppla.

Sen när vi såg att Disney hade det bra därinne.

Och till råga på det blev framflyttade..och uppdaterade till vecka 10.3.
(Förut blev vi sex dagar tillbakaflyttade inofficiellt och nu fick vi tillbaka nio! dagar)
(Maria Ö-du hade så rätt! Kram på du!)
MEN vi behåller vår vecka 10.0. Gissar att det kommer vara så här och
skulle vi få räkna om hela tiden så skulle det bli jobbigt. En dag fram eller bak orkar vi inte hålla på med.
Vi vet när vi hade ÄL och när vi hade sex.
Jag struntar högaktningsfullt i när det fäste.
Det började leva när det blev ett embryo. Punkt.

Hon tycktes bli lika glad som vi när vi såg att det rörde sig.
Disney viftade med höger arm och vinkade till oss inifrån min mage.
(Roger sa: Titta man ser snoppen!
Jag svarade: Ja, bara om den sitter fast på höger axel.)
När vi hade satt oss så berättade hon att hon hade pratat med JW.
Och så hade de tagit kontakt med Karin E som är chef för kk eller bb eller specmödra ..minns inte…i Uppsala.
Och diskuterat mig. AE och JW och hon hade läst igenom min journal.
Har de så mycket tid över? Vet ni hur tjock den är? Många hundra sidor.
Om man läser Leia-tiden och Linnea-tiden.
De hade kommit fram till samma sak alla tre. Inget cerklage.
De tror dessutom att min funneling INTE är orsakad av svag
insufficient cervix (inkompetent livmodertapp)
utan av infektion! Så KE från Uppsala tyckte att vi kunde UVI-odling en gång i månaden.
Vi har ändrat det till en gång var 14 dag. Tätare vid behov.
Men fortsätter med urinstickor 2 ggr per vecka.
Och CPR+LPK 2 ggr per vecka. CRP (infektionsvärde), LPK( lymfocyter-vita blodkroppar.)

Eftersom jag nu är så infektionskänslig så har jag fått restriktioner.
Samma som från min bm för ett par veckor sen.
Inget samlag. (Inga orgasmer.)
Och jag kan röra mig fritt så länge det känns bra.
Men eftersom IVF:s restriktioner vid tidigare graviditeter har varit.
Inga trappor eller så litet trappor som möjligt håller vi oss till det.
Jag öppnar inte tunga dörrar och Roger bär matkassar.
Eftersom man inte till 100 vet så är det enbart korkat att chansa för oss.

Hygien. Jag ska röra på mig ofta så att inte tarmarna slöar till.
Om de gör det så ökar risken för att e-coli bildas på “fel” ställen.
Och duscha med duschslangen ovanför naveln.
Inte vara där och grejja kan man säga.
Eller som hon också sa att KE från Uppsala sagt:  Peta. Inte peta.
(kanske gällde VUlet iof.)

Med Leia och Linnea har jag läcktfoster vatten då och då.
Det ska vi hålla koll på och om det händer så ska vi överväga att köra profylax.
(Antibiotika ett tag.) Om man får en preventiv dos antibiotika så håller de undan farliga bakterier.
Men det är så att då kan också vissa bakteriers som är goda gå och bli riktigt onda.
Sk överväxt. Man lämnar alltså ett utrymme för ännu sämre bakterier.
Clostridium tex..som har en liten dödlighet. Men ändå.
Finns fler. Tog bara ett exempel. Sen kan man bli resistent och det är med väldigt dåligt.

Vi har ett VUL om tre veckor (2 och en halv) igen. Då är det tisdag och 12.4 och i graviditetsvecka 13.
Sen när jag växer mer och mer-
(har redan fått en tydlig hrm mage-det går snabbare/växer fortare när man fött barn och
mycket långsammare när man bär sitt första-men man ska bara jämföra med sina egna graviditeter-inte med andras..)
så ökar liksom risken för infektion. Så de vill vara där så litet som möjligt och peta (göra VUL)
men VUL kommer ändå att göras för man vill ha litet koll på tappen. Men med VUL ökar också risken för infektion..
moment 22. Litet så. Sen kommer det bli ett VUL till eller så-innan TUL.
TUL..tillväxtultraljud som vi kommer göra ca vecka 18.

Vecka 22+0 blir vi inlagda i Uppsala. Vi kollade och det innebär den 13 Januari. *ledsen över att det kommer bli så-om det går bra*

Jag ska ha koll på när huvudet känns tungt i magen. Det är ett tecken på funneling.
Jag ska också ha koll på om jag läcker/pyser fostervatten.
Och söka vid symtom av dignitet. (Betydelse.)
Hon sa: Du har lyssnat på dina signaler, men vi har inte lyssnat på dig.
Hon sa att de skulle vara mer lyhörda för mig nu. Må vi få det bara.

Ny tid Tisdag 8 november.